Grekiska alfabetet har nummer fem detta namn

Det grekiska alfabetet utvecklades omkring 800-talet f.Kr. samt används till för att inom text uttrycka detta grekiska språket.

Utforska Greek alfabetet: ‭Α α Β β Γ‬

Dess tecken användes ursprungligen även på grund av för att beteckna siffror samt anförande, samt dem äger tillsammans tiden även kommit för att användas till ett rad andra syften: liksom matematiska symboler, namn vid stjärnor samt sålunda vidare. detta grekiska alfabetet existerar ursprunget mot dem latinska samt kyrilliska alfabeten.

Det existerar oomtvistat för att detta grekiska alfabetet äger utvecklats ur någon äldre struktur från semitiskt skriftsystem, troligtvis detta feniciska alfabetet, likt i enlighet med traditionen skulle förmedlats mot grekerna via kontakter tillsammans med feniciska handelsmän. Källor likt Coulmas (1989: 142), Naveh (1979:55) samt Nationalencyklopedin (1992: grupp 8,40) nämner bara detta feniciska alfabetet vilket ursprung, dock andra teorier finns även, bland annat anger Sass (94) proto-kanaanitiska (till modell ugaritiska alfabetet).

Ytterligare ursprung besitter även föreslagits, såsom Egypten, Assyrien samt Minoiska Kreta alternativt rent från chansen för att flera olika språkfamiljer varit inblandade samtidigt, i enlighet med polygenesteorin.

Innan detta grekiska alfabetet skapades, användes andra skriftsystem på grund av för att nedteckna grekiska. ifrån 1200-talet f.Kr.

finns grekiska texter skrivna tillsammans stavelseskriften Linear B bevarade, samt liknande struktur användes vid Cypern ända fram mot cirka 200 f.Kr.

Alfabetet

[redigera | redigera wikitext]

De grekiska bokstäverna samt deras ursprung i enlighet med nedan (uttal inom enlighet tillsammans med IPA):

Bokstav	Namn					Uttal			Siffervärde	Motsvarande fenicisk tecken
	Traditionellt namn	Grekiska		Uttal
		klassiskt	modernt	klassiskt	modernt	äldre	klassiskt	modernt
Α α	Alfa	ἄλφα	άλφα	[alfa]	[alfa]		[a][aː]	[a]	1	(𐤀, ʼāleph)
Β β	Beta	βῆτα	βήτα	[bɛːta]	[vita]		[b]	[v]	2	(𐤁, bēth)
Γ γ	Gamma	γάμμα	γάμμα	[gamːa]	[ɣama]		[g]	[ʝ] (som svenskans j) före [e] alternativt [i]; annars [ɣ]	3	(𐤂, gīmel)
Δ δ	Delta	δέλτα	δέλτα	[delta]	[ðelta]		[d]	[ð]	4	(𐤃, dāleth)
Ε ε	Epsilon	ἒ ψιλόν	έψιλον	[epsilon]	[epsilon]		[e]	[e]	5	(𐤄, hē)
Ζ ζ	Zeta	ζῆτα	ζήτα	[dzɛːta]	[zita]		[dz]	[z]	7	(𐤆, zayin)
Η η	Eta	ἦτα	ήτα	[ɛːta]	[ita]	[ɛː][h]	[ɛː]	[i]	8	(𐤇, ḥēth)
Θ θ	Theta	θῆτα	θήτα	[θɛːta]	[θita]	[tʰ]	[θ]	[θ]	9	(𐤈, ṭēth)
Ι ι	Jota	ἰῶτα	ιώτα	[iɔːta]	[jota]		[i][iː]	[i][j]	10	(𐤉, yōdh)
Κ κ	Kappa	κάππα	κάππα	[kapːa]	[kapa]		[k]	[k]	20	(𐤊, kaph)
Λ λ	Lambda	λάμβδα	λάμδα	[lambda]	[lamda]		[l]	[l]	30	(𐤋, lāmedh)
Μ μ	My	μῦ	μι	[myː]	[mi]		[m]	[m]	40	(𐤌, mēm)
Ν ν	Ny	νῦ	νι	[nyː]	[ni]		[n]	[n]	50	(𐤍, nun)
Ξ ξ	Xi	ξῖ	ξι	[ksiː]	[ksi]		[ks]	[ks]	60	(𐤎, sāmekh)
Ο ο	Omikron	ὄ μικρόν	όμικρον	[omikron]	[omikron]		[o]	[o]	70	(𐤏, ʼayin)
Π π	Pi	πῖ	πι	[piː]	[pi]		[p]	[p]	80	(𐤐, pē)
Ρ ρ	Rho	ῥῶ	ρω	[rʰɔː]	[ro]		[r]	[r]	100	(𐤓, rēš)
Σ σ	Sigma	σῖγμα	σίγμα	[siːgma]	[sigma]		[s]	[s]	200	(𐤔, šin)
ς	(avslutande sigma)
Τ τ	Tau	ταῦ	ταυ	[tau]	[taf]		[t]	[t]	300	(𐤕, tāw)
Υ υ	Ypsilon	ὖ ψιλόν	ύψιλον	[yːpsilon]	[ipsilon]	[u]	[y][yː]	[i]	400	(𐤅, wāw)
Φ φ	Fi	φῖ	φι	[fiː]	[fi]	[pʰ]	[f]	[f]	500
Χ χ	Chi	χῖ	χι	[kʰeː]	[çi]	[kʰ][ks]	[kʰ]	[ç]	600
Ψ ψ	Psi	ψῖ	ψι	[psiː]	[psi]		[ps]	[ps]	700
Ω ω	Omega	ὦ μέγα	ωμέγα	[ɔːmega]	[omeɣa]		[ɔː]	[o]	800

Bokstäver vilket ej längre används

[redigera | redigera wikitext]

Digamma, varma, san, koppa samt sampi försvann tidigt ur alfabetet, före den tidsperiod likt för tillfället kallas "den klassiska".

eftersom grekiska minuskler existerar en senare påfund finns inga riktiga samtida minuskelvarianter på grund av dessa tecken utan dem användes bara såsom siffersymboler. ett speciell ligatur liknande digamma, kallad stigma, användes vid detta sätt.

Bokstav[1] [2]	Namn				Uttal			Siffervärde	Motsvarande fenicisk tecken
	Traditionellt namn	Grekiska	Uttal
			klassiskt	modernt	äldre	klassiskt	modernt
Extra indikator inom äldre alfabet
Ϝ ϝ	Digamma (Wau)	δίγαμμα / βαῦ	[wau]	[digamːa]	[w]	(𐤅, wāw)
Ͱ ͱ	Heta	ἧτα	[heːta]	[h]	(𐤇, ḥēth)
Ϻ ϻ	San	σάν	[san]	[san]	[s]	(𐤑, ṣādē)
Numeriska tecken
Ϛ ϛ	Stigma	στίγμα	[stigma]	[st]	6
Ϟ ϟ	Koppa	κόππα	[kopːa]	[kopa]	[k]	90	(𐤒, qōph)
Ϡ ϡ	Sampi	σαμπῖ	[sampi]	[sː][ks]	900
Extra indikator inom andra språk
Ϳ ϳ	Jot	—	[j]
Ϸ ϸ	Sjo	—	[ʃ]

Bokstavskombinationer samt diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Bokstäver	Uttal
	äldre	klassiskt	modernt
αι		[aɪ]	[ɛ]
ει	[eɪ] [eː]	[eɪ]	[i]
οι		[oɪ]	[i]
υι		[yɪ]	[i]
αυ		[aʊ]	[av] före tonande ljud; [af] före tonlösa ljud
ευ		[eʊ]	[ev] före tonande ljud; [ef] före tonlösa ljud
ηυ		[ɛːʊ]	[iv] före tonande ljud; [if] före tonlösa ljud
ου	[oʊ] [oː]	[uː]	[u]
γγ (1)		[ŋg]	[ŋɣ]
γκ (1)		[ŋk]	[ŋk]
γχ (1)		[ŋx]	[ŋç]
μπ	-	-	[b] inom start från en ord; [mb] inom övrigt
ντ	-	-	[d] inom start från en ord; [nd] inom övrigt

(1): ett sektion vetenskapsman betraktar angma likt en fonem inom sig.

Transkribering

[redigera | redigera wikitext]

Denna tabell visar uttalsangivelse samt avskrift till modern grekiska ^[3]

Grekisk bokstav	Namn	Transkription
α	alfa	a
β	vita	v
γ	γama	gh (frikativt g framför hård vokal), j (j-ljud framför mjuk vokal)
δ	ðelta	dh (tonande läspljud)
ε	epsilon (kort e)	e
ζ	zita	z
η	ita	i
θ	þita	th (tonlöst läspljud)
ι	iota	i
κ	kapa	k
λ	lamda	l
μ	mi	m
ν	ni	n
ξ	xi	x
ο	omikron (kort å)	o
π	pi	p
ρ	ro	r
σ	sigma	s
τ	taf	t
υ	ipsilon (kort i)	i
φ	fi	f
χ	chi	ch
ψ	psi	ps
ω	omega (långt å)	o

Denna tabell visar hur bokstavskombinationer skrivs ifall mot latinska indikator.

Grekisk bokstav	för klassisk text	för modern ord
αι	e	e
αυ	au	av, af
ει	i	ei
ευ	eu	ev, ef
ηυ	eu	iv, if
οι	oe, e	oi
ου	u	ou
υι	ui	yi
γγ	ng	ng
γξ	nx	nx
γκ	nk	gk
γχ	nch	nch
μπ	mp	b, mp
ντ	nt	nt

Ortnamn brukar transkriberas efter klassisk avskrift, inom varenda fall angående dem funnits sedan utdragen tidsperiod, mot modell Πειραιεύς → Pireus (nygrekiska Πειραιάς→Pireás).

Historisk utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste innovationen jämfört tillsammans dess föregångare, detta feniciska alfabetet, fanns införandet från separata indikator på grund av vokaler. Utan dessa skulle den grekiska skriften, mot skillnad ifrån feniciskan, bli praktiskt taget oförståelig, samt dem moderna arvtagarna från detta grekiska skriftsystemet besitter bevarat detta.

(Exempel vid alfabet tillsammans med vokaler vilket ej härstammar ifrån detta grekiska existerar Gamla turkiska alfabetet, Etiopiska alfabetet, från indien alfabet samt Gamla magyariska alfabetet). dem inledande vokalerna fanns Alfa, Epsilon, Jota, Omikron samt Ypsilon.

Det grekiska alfabetet utvecklades omkring 800-talet f

Glid- samt andningsmarkeringar, likt inom stort sett plats överflödiga inom grekiskan, modifierades, samt inom östgrekiska fick Eta även betydelsen från långt e-ljud. Slutligen infördes Omega på grund av långt O-ljud.

Tre nya konsonanter - Phi, Chi samt Psi, liksom lades mot inom slutet från alfabetet allt eftersom dem blev tagna inom bruk, introducerades även.

dem behövdes huvudsakligen på grund av aspirerande konsonanter likt saknades inom feniciskan. inom västgrekiska kom Chi för att ett fåtal ljudvärdet /ks/ (och blev senare ursprunget mot den latinska bokstaven X, snarare än Xi) samt Psi ljudvärdet /kʰ/. beneath senantiken samt medeltiden försvann dem aspirerade ljudvärdena samt dem aspirerade tonlösa klusilerna övergick inom tonlösa frikativer.

Därför står idag Theta, Phi samt Chi till respektive /θ/, /f/ samt /x/. dem tre bokstävernas ursprung existerar omdiskuterat: i enlighet med Miller (53) kommer enstaka Psi-liknande form eller gestalt (Ψ) från kappa ifrån proto-kanaanitiska. Kappa stod troligtvis till /k/ såväl liksom /kʰ/ inom tidig grekisk stavningslära samt senare återinfördes den K-liknande kap ifrån feniciskan på grund av för att behärska skilja vid /k/ samt /kʰ/.

Idag står Psi (Ψ) till /ps/, medan Chi (Χ) står på grund av /x/ vilket utvecklats ifrån den ursprungliga aspirerande velara klusilen. Ypsilon återinfördes även ifrån feniciskan samt äger identisk ursprung likt Digamma (upphovet mot vårt F). Vissa källor anser dock för att Ψ existerar ett ren grekisk nyhet utan semitisk föregångare. Jensen (426) kopplar å andra sidan Psi mot Ypsilon samt Koppa/Phi samt Safateniska indikator (Jensen 463).

Andra tecken tillsammans med omdiskuterat ursprung existerar Koppa, Φ (Phi), Χ (Chi) samt Sampi. Bernal (116) samt Brixhe (336) antar för att Koppa ursprungligen stod till /kʷ, kʷʰ, gʷ/. Dessa fonem förändrades sen mot /p, pʰ, b/ samt Koppa blev snart överflödigt. Medan Pi användes till både detta aspirerade samt oaspirerade fonemet kom Koppa för att symbolisera detta aspirerade ljudet.

Nedan följer därför en lista över de grekiska bokstäverna och vad de heter

(Denna teori existerar många kontroversiell, dock detta finns paralleller mot denna process: detta moderna ljudvärdet till kastilianskt /z/ förklaras genom ett fonetisk förändring ifrån /dz/ ovan /ts/ mot /θ/).

Vissa språkvetare menar för att Phi existerar ett ren grekisk uppfinning, medan Sampson (102) hävdar för att den härstammar ifrån Θ (Theta) samt Swiggers (265) antar för att bokstaven besitter Cypro-Minoiskt ursprung.

Bernal (117) hävdar för att Chi besitter en sydsemitiskt ursprung; andra för att den kunna härledas ur Ξ (Xi) (Jensen 462).

Namnet sampi kom mot vid medeltiden, troligtvis ifrån grekiska ὁ σάν πι ((ô) sán pi, 'som pi') (Jensen 462). detta existerar möjligtvis ett nyare struktur från den semitiska bokstaven san vilket även finns inom etruskiskan.

Grekiska alfabetbokstäver används som matematiska och naturvetenskapliga symboler

inom grekisk grekiska stod Sampi på grund av /ts/ (Jensen). Gercke ser Xi likt enstaka föregångare mot Sampi. Bokstaven användes såsom alternativ mot Sigma dock nära klassisk tidsperiod ägde den senare helt tagit ovan samt Sampi försvann ur alfabetet.

Bokstäverna Wau (senare kallad Digamma) samt Koppa försvann även.

Α α

Den förra behövdes bara inom dem västliga dialekterna (där dem via detta etruskiska alfabetet gav upphov mot dagens latinska F samt Q) samt den senare knappast alls. dem levde emellertid kvar inom detta joniska talbeteckningssystemet var dem olika bokstäverna representerade specifika talvärden. San återinfördes även senare samt stod på grund av värdet 900. Tusentalsvärden uttrycktes genom enstaka markering uppe mot vänster angående bokstaven ('A på grund av 1000, 'B på grund av 2000 etc).

Ursprungligen fanns detta flera varianter från detta grekiska alfabetet, var dem maximalt avgörande fanns västgrekisk (chalkidisk) samt östgrekisk (jonisk) grekiska.

Även om det ser annorlunda ut, är det faktiskt föregångaren till alla europeiska alfabet

Den förra gav upphov mot detta etruskiska alfabetet samt sedermera detta latinska alfabetet. Aten antog den joniska skriften likt standard kalenderår 403 f.Kr. samt snart därefter försvann dem andra varianterna. dem grekiska tecknen kom sedermera för att ständigt tecknas ifrån vänster mot motsats till vänster, dock ursprungligen plats skrivsättet ifrån motsats till vänster mot vänster (med asymmetriska indikator spegelvända) samt därefter varierande - alternativt oftast alternerande fram samt åter, sålunda kallad bustrofedon.

Under medeltiden genomgick den grekiska skriften liknande förändringar liksom detta romerska alfabetet: medan dem gamla formerna behölls vilket ett monumental text, kom "små bokstäver", via uncialskrift samt slutligen minuskelskrift, för att ta ovan. Bokstaven σ (sigma), såsom skrevs såsom ς inom slutet från mening, användes sidled tillsammans med modernare 'långa' samt 'korta' s.

Aristofanes ifrån Byzantion införde även accentering från dem grekiska bokstäverna på grund av för att underlätta uttalet.

Kr

Grekerna fanns dem inledande liksom generaliserade den alfabetiska användningen från vokaltecken. om detta gjordes medvetet existerar omtvistat, samt detta existerar oklart angående dem ovan viktig taget gjorde identisk distinktion mellan vokaler samt konsonanter likt oss fullfölja idag. mångspråkighet inom samband tillsammans täta handelskontakter mellan olika folkgrupper äger ¤ vilket ett faktor till utvecklingen från alfabetiska skriftsystem.

Antagandet från detta grekiska alfabetet existerar antagligen ej enstaka enskild, isolerad incident utan resultatet från enstaka flerskiktad process, baserad vid flera semitiska skriftsystem.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

• Bernal, Martin.

  1990. Cadmean letters. Winona Lake: Eisenbrauns.

• Coulmas, Florian.
  Det grekiska alfabetet utvecklades omkring 1000 f

  1985. Sprache und Staat. Studien zur Sprachplanung. Berlin & NY: Walter dem Gruyter.

• Coulmas, Florian. 1989. The writing systems of the world. Oxford: Basil Blackwell Ltd.
• Coulmas, Florian. 1996. The Blackwell uppslagsverk of writing systems. Oxford: Blackwell Publishers Ltd.
• Jensen, Hans. 1970. Sign, emblem and Script. London: George Allen and Unwin Ltd.

  översättning från Die Schrift in Vergangenheit und Gegenwart. VEB Deutscher Verlag der Wissenschaften. 1958, reviderad från författaren.

• Miller, D. Gary. 1994. Ancient scripts and phonological knowledge. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
• Naveh, namn. 1979. Die Entstehung des Alphabets. översättning från Origins of the Alphabet. Zürich und Köln.

  Benziger.

• Naveh, namn. 1982. Early history of the alphabet. An introduction to West Semitic epigraphy and palaeography. Jerusalem: The Magnes Press, The Hebrew University. Leiden: E. J. Brill.
• Sampson, Geoffrey. 1985. Writing systems. London (etc.): Hutchinson.
• Sass, Benjamin. 1991. Studia Alphabetica.

  On the ursprung and early history of the Northwest Semitic, South Semitic and Greek alphabets. CH-Freiburg: Universitätsverlag Freiburg Schweiz. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]