Kvinnan kom snett över gatan mot ravic

Läs Liza Marklunds nya kortroman angående flickan Hannah

I dygn startar Aftonbladet Kvinna enstaka kampanj tillsammans tillsammans med Unicef samt Sveriges maximalt kända kvinnliga författare på grund av för att hjälpa flickor inom Nepal för att lära sig skriva.

Här är kapabel ni studera författarnas specialskrivna texter såsom inspiration mot novelltävlingen:

I dag: Liza Marklund.

Hon såg mobiltelefonen vid flera meters håll.

I hennes nya bok ”Den udda kvinnan och staden” är hon en åldrad kvinna, över åttio

Den nedsänkt vid instrumentbrädan, beneath en par handskydd. Trots mörkret, skuggorna samt gatlyktans reflexer inom bilrutorna kunde denna konstatera för att detta fanns enstaka Nokia.

Nej, tänkte denna. Jag måste sluta.

Ett äldre par passerade, ett gubbe samt enstaka kärring, dem gick inom armkrok, kärringen skrattade, denna tog omedvetet numeriskt värde steg bakåt, in bland skuggorna.

Äsch, detta existerar ju således enkel, pang bom bara klart!

Nu får ni ge dig, sa denna inne inom sitt viktig.

ni vet vilket övervakaren sa. Nästa gång blir detta kåken.

Hon smakade vid adrenalinet, såg sig försiktigt omkring. Gatan fanns upplyst, bred, ganska trafikerad.

Där.
Ändå dög ni inte någonsin, besitter jag rätt? ni förstod inte någonsin vilket ni gjorde på grund av fel.

En lös gatsten intill porten snett på baksidan hon, lagom vikt, greppvänlig.

Hon bär det där dagdrömmande med sig ut på gatorna och in i vuxenlivet

Hennes andning upphörde, pulsen började skena, jaktens välbekanta låt inom hennes öron. Sju snabba steg fram mot bilen, graniten mot sidorutan, splittret från kopp, larmets öronbedövande illvrål, tunnelseende, handen in mot telefonen, detta kalla metallskalet beneath hennes fingrar.

- Ta fast tjuven!

Det plats kärringen inom armkroken likt skrek, mannen ägde släppt taget samt fanns vid väg mot hon, vilken jävla hjälte.

denna vände sig angående samt sprang.

Da-ram, da-ram, da-ram, klackar mot asfalt, tvärnit ifrån en fordon, sirener.

Hon rundade en hörn, natten omslöt hon, ljuden dämpades temporärt dock ökade igen, sirenerna, hur fan ägde dem hunnit fram sålunda snabbt? Jävla kärring inom armkrok, jävla hjälte mot gubbe.

Ridå.

djävul. ett återvändsgränd. Muren inom grändens ände reste sig monstruös, tegel, slät. mot vänster, soptunnor, motsats till vänster, fastkedjade möbler ifrån någon uteservering.

- var existerar hon!

En blick ovan axeln, numeriskt värde svarta siluetter mot gatans belysning, sirener vilket växte inom mörkret, angående några sekunder skulle dem existera framme.

Hon vände ifall, sprang, denna skulle åka fast, jävla skit!

Hörde stegen på baksidan sig, panik. Ramlade, detta fanns därför denna plats detta skulle avsluta, blundade, lutade pannan mot markens strävhet.

Read 6 reviews from the world’s largest community for readers

Blinkade, allt gungade mot, vilket inom helvete? vilket höll vid för att hända tillsammans med trottoaren? denna flämtade, trottoaren sänkte sig, enstaka kolsvart rektangel formades beneath hon, ett steg ledde neråt, in beneath gatan. denna försökte kravla sig fast dock rullade nedför trappan, huvudstupa riktig ner inom underjorden.

Öppningen slöts ovanför hon.

en ögonblick befann denna sig inom kompakt mörker, hörde bara sin personlig panikslagna andning.

Den där gatan utanför fönstret är en väg bort eller kanske en väg inåt mot det som är hennes egna tankar och möjliga liv

Ryggen värkte, benen samt huvudet. Sedan såg denna ljus mot motsats till vänster, en varmt sken såsom sipprade fram på baksidan en draperi. Försiktigt reste denna sig upp, gick denna några steg, ledbruten, drog undan förhänget.

Ett rum plats, valv inom taket, väggar från rött tegel. enstaka brasa flammade inom enstaka massiv spishäll mot vänster, rakt fram fanns en mörkbrunt skrivbord.

Och enstaka man inom ett sittmöbel på baksidan skrivbordet, enstaka äldre vithårig gubbe inom grå kostym, samt ett kärring, inom lång plagg, kortklippt.

- mottagen, sa mannen.

Hon vände sig angående till för att flyga eller fly undan, tillbaka upp mot trottoaren samt polisen.

dock draperiet fanns borta, murväggen på baksidan hon solid.

- vilket fan?? sa denna, snurrade runt, pressade ryggen mot väggen.

Kvinnan kom fram mot hon, log.

- ni behöver ej existera skrämd, Hannah.

- Hur vet ni mitt namn?

- Jag heter Kerstin, detta på denna plats existerar Rolf. oss existerar på denna plats på grund av för att hjälpa dig.

Kvinnan pausade framför hon, flickan såsom hette Hannah stampade inom golvet, rösten bröts.

- vilket önskar ni mig?

plats fan existerar jag?!

Kerstin gick tillbaka mot mannen, satte sig vid skrivbordet. denna plats ej således äldre, detta såg Hannah för tillfället, möjligen trettio alternativt fyrtio.

- Den var sista plats ej sålunda utmärkt, alternativt hur, Hannah? sa mannen enkel förebrående.

- bör väl ni skita inom, sa flickan, kramade mobilen inom handen.

Misstänksamhet samt rädsla.

- vad önskar ni helst från allt utföra inom existensen, Hannah?

frågade kvinnan, hennes röst fanns mörk samt mjuk.

- Hurså?

- ni besitter många vilja inom dig, sa Kerstin. Hur ser den ut?

- vad vet ni ifall det?

Hannah noterade plötsligt enstaka dammig, läderinbunden lärobok vid skrivbordet, mannen borstade från pärmen tillsammans handen samt slog upp inledande sidan.

- denna ägde detta ej sålunda enkel inom skolan, sa Rolf samt tittade upp vid Kerstin.

Sen skulle jag gå ner för de 14–15 trappstegen, och fortsätta mot Bangatan

ni får ej begära på grund av mycket.

Kvinnan viftade irriterat försvunnen honom, reste sig igen.

- ni snackar vilket ni besitter förnuft mot. ni ägde ju enkel till för att lära, alternativt hur?

Det sista mot Hannah.

- Och? sa Hannah.

- Ändå dög ni inte någonsin, äger jag rätt? ni förstod inte någonsin vilket ni gjorde på grund av fel.

Flickan andades snabbt samt tyst inom några sekunder, rädslan luckrades upp.

Mannen bläddrade inom boken, pausade mot ibland, nickade.

- vad står det? undrade Hannah mot slut.

Rolf skakade sakta vid huvudet.

- Varför tror ni för att ni inte någonsin passade in? frågade Kerstin.

Flickan svarade inte.

- Hur tyckte ni detta fanns för att vandra inom skolan?

Hannah ryckte vid axlarna.
Trist.

en jävla tjat. samtliga hackade vid enstaka jämt

- Trist, sa denna. en jävla tjat. samtliga hackade vid ett jämt.

- ni bör ej artikel sorgsen till detta, sa Rolf bortifrån skrivbordet. detta gäller för att hugga ihop samt vandra vidare.

- Nämen kom igen, sa Kerstin samt gav gubben en vasst ögonkast ovan axeln. detta existerar väl förbättrad för att denna får reda vid hur detta hänger ihop?

- Nå, dock informera då, sa mannen lite surt.

Kerstin ställde sig framför Hannah.

- Tjejer samt killar behandlas väldigt olika inom skolan, visste ni det?

Flickan stirrade ner inom golvet.

- Vår grundskola plats egentligen bara fanns öppen till killar vid din mormors period, sa kvinnan.

José stod och studsade med handen mot bardisken framför henne och visste inte vad han skulle

Flickor fick bara vandra var ifall detta saknades pojkar. detta var lever kvar, mer än oss tror.

äger ni nånsin tänkt vid det?

- Än, sa Hannah, vaddårå?

Kerstin smålog snabbt samt fortsatte.

- Killar snackar dubbelt således många såsom tjejer inom klassrummet, visste ni det? detta existerar normalt, detta existerar således detta bör artikel. Tjejer ifrån arbetarhem besitter detta värst, samt detta plats noggrann sådan ni fanns, alternativt hur?

Flickan fick plötsligt bekymmer för att svälja.

- flera pedagog gillar egentligen ej tjejerna, särskilt vid högstadiet.

- sålunda kunna man väl ej yttra, sa Hannah.

detta existerar väl himla olika?

- Förvisso, sa Kerstin, dock grunden ser ut sålunda denna plats. Undersökningar, ni vet. Man äger kollat varenda dem denna plats grejerna, undersökning kallas detta. detta existerar således på denna plats detta ser ut. Tjejerna räknas ej riktigt likt människor. detta tar strängare vid vissa.

vid dig, mot exempel.

- Jag äger inte någonsin haft ett chans, sa flickan, hörde sin röst bli grötig.

- Jodå, sa mannen. Fast ni valde för att jämt artikel stå lite utanför.

Ilskan inom mellangärdet, ögonblicklig.

- Vaddårå? Skulle man bli ett jävla mespropp eller?

Rolf höll avvärjande upp båda händerna.

- Nej nej, jag säger bara för att ni kunde existera lite smidig någon gång.

ni ägde kunnat bli något riktigt, något vanligt. detta existerar ingen likt tvingar dig för att stjäla mobiltelefoner.

- Din jävla gubbe, skrek denna. Kom ej samt kalla mig ett jävla tjuv!

- vilket existerar ni då? undrade mannen stillsamt.

- alternativt viktigare, sa Kerstin, vilket önskar ni bli?

- Pilot, sa flickan.

Där kunde man tryggt stå och titta ner på trottoaren under

Jag önskar flyga flyg. Stora program, ovan bota jorden.

Rolf suckade, skakade vid huvudet. Kerstin log brett.

- vilket bra! Varför blir ni ej det?

- dock snälla ni, sa gubben, ställ ej liknande krav vid flickan. Hur bör denna behärska leva upp mot dem?

- Tyst tillsammans dig, sa Kerstin, samt mot Hannah: således utmärkt för att ni äger en syfte.

tydligt ni bör bli pilot.

- kunna jag väl till fan ej bli.

Kerstin lade huvudet vid sned.

- uppenbart ni förmå. detta handlar bara ifall vilken arbetsinsats ni existerar beredd för att investera inom din personlig framtid.

- såsom ifall jag skulle äga enstaka chans, sa Hannah.

- ni besitter faktiskt haft tur, sa Rolf.

Dina villkor existerar ej dem bästa, dock ni äger fått förmånen för att födas inom ett period samt vid enstaka område var valen ändå existerar tänkbara. samt ni behöver ej bli något stort samt märkvärdigt. dem behöver människor inom åldringsvården, ni behöver bara vandra enstaka tolvveckors utbildning. detta klarar ni väl?

- Jag önskar ej existera vid nån jävla långvård.

Kerstin gav Rolf en surt ögonkast.

- dock titta igenom lögnen då!

sa denna mot Hannah. Erkänn ditt eget värde. Vem tror ger andra människor riktig för att bli piloter?

- dem besitter väl typ bedömning samt sånt.

- sålunda ni bör låta skolans orättvisa behandling inom start från tonåren styra resten från ditt liv? Vet ni vad sånt kallas? för att existera enstaka sann mega-loser!

- Nej dock Kerstin, sa Rolf samt reste sig.

idag måste ni be Hannah angående ursäkt! denna är kapabel ju ej bli pilot, detta begriper ni väl! denna får existera lycklig angående denna klarar sig ifrån kriminalvården!

- Jävla gubbe, sa Hannah.
Du äger riktig mot en god liv, dock ni måste plocka upp eller ta detta själv

- Lyssna idag, sa Kerstin samt tog en steg fram mot hon, sänkte rösten.

detta kommer ej för att existera enkel. ni kommer för att ett fåtal lyssna för att ni ej duger. Fast oss vet för att dem besitter fel, alternativt hur?

Hannah svalde.

- ni får, sa Kerstin. ni besitter riktig mot en god liv, dock ni måste plocka upp eller ta detta själv.

- dock, sa Hannah förvirrat, hur?

Och brasan slocknade, mörkret plats ogenomträngligt igen, ett bris svepte förbi hon tillsammans vasst damm, denna nedsänkt vid trottoaren igen, tystnaden slog mot hennes öron.

Sirenerna plats borta.

Gubben samt kärringen inom armkrok även. detta plats tomt samt tyst inom gränden, trottoaren jämn samt hård. denna reste sig försiktigt upp, kände trevande vid stenarna tillsammans foten, ingenting, bara mark samt mark.

Så ringde mobiltelefonen, kvar inom hennes grabb, högt samt gällt, denna stirrade förhäxat vid den briljant displayen.

enstaka meddelande, numeriskt värde signaler, fem signaler.

Hon tryckte vid ”svara”.

- Hallå?

- hej, vem existerar det? Hallå? Vem svarar?

En förvirrad kvinnoröst inom andra änden.

- Öh, sa flickan, jag heter Hannah.

- Varför äger ni min mobil?

Hon andades ljudlöst, tre snabba andetag.

- Den nedsänkt inom ett soptunna, sa denna.

Jag gick förbi samt hörde för att detta ringde.

- Soptunna?

- Någon måste äga slängt den där.

En lättad suck inom luren.

- Gud vilken tur. plats existerar ni någonstans?

- inom enstaka gränd, typ nära ett massiv gata?

Kvinnorösten malde på.

- detta på denna plats existerar på grund av extremt.

Jag måste erhålla tag inom min mobil. Någon snodde den ur min automobil till enstaka 60 minuter sedan, slog sönder rutan?

- Hrm, sa Hannah. Vilka svin.

- samt jag såsom måste iväg, bilen existerar trasig samt jag måste ta flygbussen inom stället?

- bör ni ut samt flyga? undrade Hannah.

- Ja, sa kvinnorösten, jag bör arbeta. Jag existerar pilot.

- No shit, sa Hannah.

oss ses nära busshållplatsen.

Knäppte försvunnen samtalet.

Såg upp mot stjärnhimlen.

Ljudet från en strategi vid inflygning hördes svagt ovanför hustaken.

Av Liza Marklund