Vad är en människa filosofi

Vad existerar egentligen ett människa? Svarsalternativen kunna bli flera. en varelse, enstaka sinnrik organism, ett meningssökande samt förklarande varelse, en väsen vilket lider samt vilket förmå ge samt erhålla kärlek? en väsen såsom innerst inne vet för att tiden existerar utmätt? ett lekamen likt hyser ett andlighet likt äger samband tillsammans Gud?
Människor vars jobb består inom upprepade möten tillsammans med andra äger extra massiv anledning för att tänka ovan vad ett människa existerar.

Särskilt angående mötet existerar ojämlikt, dvs angående dem man möter inom något avseende befinner sig inom underläge alternativt beroende. Risken för att oss inom vår erfarenhet avlägsnar oss ifrån vilket såsom existerar mänskligt finns all tiden. Praxis blir enkel samt omedvetet slentrian. Denna slentrian riskerar för att beröva dem människor oss möter deras värdighet – utan för att oss själva förstår detta.

för att reflektera ovan vilket enstaka människa existerar, existerar för att reflektera ovan vad man egen existerar.

Ger oss upp vår livslånga strävan efter självkännedom, riskerar oss ge upp vår mänsklighet. detta besitter tillsammans med ansvar, frihet, plikt samt samhörighetskänsla för att göra.

Naturvetenskapen beskriver kroppen inom objektiva, neutrala samt opersonliga begrepp. detta mänskliga subjektet existerar enstaka kropp–själ-enhet. Jaget existerar förkroppsligat samt oupphörligt riktat mot världen.

detta finns tydlig ett massiv skillnad mellan den levda, subjektiva kroppen samt den mätbara, objektiva kroppen.
Medicinen äger blivit kritiserad till för att ibland existera repressiv samt normerande på grund av mänskligt beteende. Medicinen äger även kritiserats på grund av för att dess elementär naturvetenskapliga hållning vilket inom sin praktiska tillämpning medfört fara på grund av en förminskande från detta mänskliga.

bedömning besitter även riktats mot medicinen på grund av dess inneboende utvecklingsoptimism. Den äger ansetts vilket naiv. Medicinens moderna framväxt fanns intimt förknippad tillsammans den riktning inom 1800-tals filosofin likt kallas positivism. detta primär tillsammans med positivismen existerar tanken för att detta endast existerar erfarenhetsvetenskaperna liksom förmå ge förståelse.

dock positivismen besitter även ett inneboende tro vid enstaka lagbunden tillväxt var vetenskapen medför för att oss får en mänskligare samhälle. Positivism existerar enstaka tro vid vetenskapen likt god kraft. Historien äger lärt oss för att ett sådan tro existerar naiv. Ursprungligen plats detta den biologiska utvecklingsläran liksom inspirerade mot denna jämförelse mellan vetenskap samt kultur.

En avgörande pionjär på grund av den medicinska naturvetenskapen plats den franske medicinske 1800-tals forskaren Claude Bernard.

denne strävade efter för att förändra medicinen ifrån läkekonst mot läkarvetenskap, vars avsikt plats bot. Konsten fanns helandets empiri, samt vetenskapen fanns helandets rationalism, slog Bernard fast. Förnuftet skulle existera centrum inom detta medicinska tänkandet. Belysande existerar för att skolmedicinen vid franska kallas »la médecin rationelle«, den rationella medicinen.

Detta speglar enstaka positivistisk tradition.
Bernard fastlade vilket likt karaktäriserar ett medicinsk vetenskaplig insikt.

Den måste artikel objektiv, lagbunden samt mätbar. inom denna tradition kom den sjuka människan alltmer inom skymundan samt sjukdomen inom sig blev framträdande. Man uppfattade sjukdom liksom en eget väsen. Hippokrates gamla mening ifall för att detta egentligen ej finns några sjukdomar utan bara människor likt kunna bli sjuka, tycktes helt bortglömda.

detta fanns tillsammans andra mening ett rörelse försvunnen ifrån ett helhetssyn vid den sjuka människan.

Få doktor besitter ägnat tankemöda åt för att omfattande bedömande undersöka vad dem egentligen håller vid tillsammans. möjligen existerar doktor således upptagna tillsammans med praktiken för att dem överräckt den kritiska analysen åt andra.

Begreppsanalysen besitter tillsammans andra mening inom regel lyst tillsammans sin frånvaro inom medicinen. dock enstaka linje från undantag finns inom fransk medicinfilosofi.
Den såsom inom fransk medicinfilosofisk tradition möjligen mer än någon ytterligare funderat ovan människan samt medicinen fanns Georges Canguilhem (1904–1995). denne fanns filosofen likt utbildade sig mot medicinsk expert till för att förbättrad känna till vilket denne talade ifall.

han vände sig mot medicinen till för att erhålla konkreta mänskliga bekymmer för att analysera. Hans perspektiv existerar 1900-talets.

han ifrågasatte enstaka entydig rationalism. Biologins, biokemins samt genetikens definition från människan förmå ej artikel uttömmande, hävdade han ett smula provokativt .
Canguilhem sökte inom sina arbeten den medicinska förnuftstrons rötter samt fann dem inom mätbarheten såsom kunskapsmetod. Denna vilja samt lust för att mäta detta mänskliga besitter fått en stort påverkan inom vår tids människouppfattning.

dock existerar allt mänskligt mätbart?

existerar människan inom samtliga avseenden mätbar?

Statistik inom medicinen fick fullt genomslag tillsammans med den franske forskaren PCA Louis statistiska undersökning från åderlåtning likt behandling nära lunginflammation vid 1830-talet. dem stora talens kraft kunde tveklöst avslöja gamla kunskaper samt etablera nya sanningar.

dock statistik angående detta mänskliga kunna användas vid olika sätt samt får på det sättet olika innebörd. Statistikern Adolphe Quételet myntade vid sent 1800-talet begreppet genomsnittsmänniskan. Samtliga positivistiska människovetenskaper använde sig tidigt från statistisk liksom huvud hjälpvetenskap. dock statistik förmå även betyda sannolikhetsbedömning samt detta fanns främst såsom sådan den fick massiv innebörd till den medicinska praktiken.

Canguilhem kritiserade Quételet samt biostatistiken likt levererade ett modell från den ideala människan.
Georges Canguilhems teknik plats främst för att undersöka hur medicinen liksom kunskapssystem uppfattats beneath olika epoker . Matematikens samt statistikens entré inom medicinen beneath slutet från 1700-talet, samt framför allt inom start från 1800-talet, fanns från största innebörd på grund av detta medicinska tänkandet.

Canguilhem kallade detta tillsammans med rätta på grund av en jordskalv ur kunskapsteoretisk synvinkel. Problemet fanns den relativa motsättning vilket finns mellan statistik samt den enskildes upplevelse. detta existerar en tidlöst dilemma.

Canguilhem tog avstånd ifrån Bernards funderingar ifall välbefinnande samt sjukdom, liksom han fann alltför lite holistiska.

Bernard ägde betonat för att människans inre ämnesomsättning (le milieu intérieur) fanns detta enda viktiga samt omgivningen ganska ointressant. inom kontrast mot detta valde Canguilhem, liksom flera andra filosofer, doktor samt idéhistoriker, för att titta välbefinnande liksom en utfall från balans samt anpassning mot omgivningen .
Canguilhems tes fanns för att biologin på grund av för att bli godkänd såsom vetenskap ägde tvingats för att sätta parentes ifall den centrala frågan ifall existensen.

denne löste denna biologins parentes angående existensen genom för att återinföra den gamla, dock belastade termen vitalism. tillsammans detta termen menas vanligen för att allt liv äger ett inneboende unik livskraft, möjligen åtskild ifrån detta materiella. Canguilhem poängterade för att den moderna biologin måste röra sig försvunnen ifrån varenda struktur från vitalism.

Biologiska fenomen existerar biologiska fenomen.
ifall vitalismen framställs likt svar havererar den samt blir självmotsägande. Vitalismen inom Canguilhems tappning existerar enstaka väsentlig fordran. detta existerar likt ifall denne ville yttra för att detta såsom kännetecknar något levande existerar paradoxalt något mer än dess själva existens.

Canguilhem poängterar för att detta existerar nedbrytandet samt döden likt maximalt kännetecknar detta levande. Utan döden ägde existensen ej varit tänkbart. Döden existerar enstaka grundförutsättning på grund av detta levande. Man förmå givetvis fråga sig varför Canguilhem valde en således historiskt påfört belastning term likt vitalism då denne försökte formulera sin ögonkontakt vid detta centralt mänskliga.

Genom detta resonemang, såsom vid en sätt ligger den autentisk mystiken nära, kommer skröplighet alternativt sjuklighet inom blickpunkten till Canguilhem.

dock trots sin bedömning mot positivismens ensidiga förnuftstro vidhöll Canguilhem en rationellt vetenskapsideal. inom sin avhandling ifrån 1943 granskade han detta sjukliga jämfört tillsammans detta normala. Detta utvecklade sig mot ett bedömning från detta optimistiska förnuftet inom medicinens bakgrund. Canguilhem hävdade för att strävan efter för att utföra medicinen vetenskaplig innebar bland många annat för att normalitet kom för att beteckna en perfekt fysiologiskt tillstånd.
Canguilhem granskade vidare den franske medicinske lärofadern Francois Broussais, liksom redan 1828 skrev för att sjukdom innebar bristande alternativt överskott inom relation mot detta normala.

Denna perception, för att sjukdom innebär enstaka kvantitativ störning, besitter djupt rotat sig inom medicinen. Ibland äger den varit lyckad, dock ibland besitter denna kvantifierande ögonkontakt vid sjukdom även varit försvårande inom förståelsen från patologiska processer. dock varken normalitetsbegreppet alternativt över-/underskottshypoteser räcker mot såsom förklaringsmodell på grund av samtliga sjukdomar samt ohälsa.
vad existerar normalt?

termen norm kommer ifrån latinets normalis, likt betyder vinkelrät. Normen existerar enstaka regel likt används till för att erhålla saker samt domstol vinkelräta igen. Canguilhem menade för att normaliteten bestämdes från tre faktorer. Dessa fanns fysiologin, klinisk upplevelse samt den sociala miljön. enstaka avvikelse behöver ej existera sjuklig, påstod Canguilhem framsynt.

inom begreppet sjuklig (patologisk) ligger en lidande (»pathos«), vilket innebär enstaka svaghet, smärta alternativt kraftlöshet – ett emotion från inskränkta livsmöjligheter. dock detta ovanliga samt avvikande existerar ej nödvändigtvis sjukt. samt detta vanliga betyder ej automatiskt friskhet.
Mänsklig variation säger ingenting inom sig ifall sjukliga processer, fanns enstaka från Canguilhems reflektioner.

Avvikelsen berättar främst angående mänsklig diversitet samt mångtydighet. Biologisk normalitet kunna ej enstaka gång till samtliga låsas fast. Den existerar dynamisk samt föränderlig. detta existerar föga förvånande för att Canguilhem blev enstaka från de som inspirerar till den berömde idéhistorikern Michel Foucault.

flera från Canguilhems idéer kunna oss återfinna inom Foucaults banbrytande böcker.

Canguilhem insåg även den avgörande skillnaden mellan medicinsk erfarenhet samt medicinsk vetenskap. inom vårdpraktiken berättar patienten ifall sina symtom på grund av läkaren till för att ett fåtal hjälp tillsammans tolkningen. Patienten existerar en subjekt såsom accepterar för att bli objekt till denna evaluering.

Läkaren å sin blad accepterar för att patienten betraktar honom alternativt hon såsom uttolkare. Varför? Jo, därför för att patienten önskar för att bli frisk alternativt åtminstone erhålla lindring. Detta existerar skillnaden mellan läkemedel samt biologi. inom medicinen besitter tolkningsobjektet ett medvetenhet från identisk stöt såsom tolkaren egen.

detta handlar ifall en mellanmänskligt möte.
möjligen förmå man vilket beskrivning yttra för att fransk medicinfilosofi tillsammans Georges Canguilhem likt modell haft enstaka dubbel arbetsuppgift alternativt varit riktad åt numeriskt värde håll. Dels äger den vänt sig mot enstaka alltför entydig vetenskaplig rationalism, dels äger den riktat udden mot enstaka konturlös irrationalism såsom gränsar mot charlataneriet.

detta existerar mellan dessa ytterligheter såsom den medicinska praktiken utspelar sig.

Läkartidningen 01/2006

Lakartidningen.se